singbird

Ja som den stora bloggaren jag är så är det klart att jag ge alla min fans(läs:Carro) uppdateringar om mitt sjukt fantastiska liv. Och i detta fantastiska liv så har jag jobbat och jobbat, både på dagis och på posten. Sen har jag faktiskt jobbat lite mer. Okej nu var jag inte helt ärlig. Jag har faktiskt hunnit med att fira alla-hjärtans-dag på akuten, bio, tränat och gått hela två gånger på yoga och haft en riktigt tokbra tjejfest i matfors.


Ja och det var mitt sjukt fantastiska liv dom senaste två veckorna.

Men om jag ska gå efter min magkännsla så är inte Carro nöjd med det här så kan jag ge mig in i att berätta lite närmare om alla-hjärtans-dag.


Kan börja med att konstatera att det INTE var smart att gå på skivstångspasset. Redan när jag kom hem efter passet så började det kännas stelt och göra lite ont i framsidan på låren. Men trots det så gick jag ut med Veronica på kvällen. Hade väldigt trevligt och dansade en massa. Men när jag vaknade på söndagmorgon gjorde det sjukt ont. Tänk er sjukt mycke träningsvärk. I ställer för att bli bättre så vart det bara värre och värre.  Jocke lyckades övertala mig om att skippa yogan och gå på bio istället. Vilket nog var ganska bra ändå. Mot kvällen så kunde jag inte äns ta mig upp ur soffan själv, Och att sätta sig ner var nästan omöjligt.

Men i alla fall så var jag och jobbade natt. Även om jag alltid töjer på mina gränser så var det bara att inse att nu gick det inte att töja mer. Så jocke fick komma och hämta mig. Tog mig först knapt in och ur bilen och sen gå upp för trappan. Olidligt. Lyckades att sätta mig i soffan med att halft slänga mig bakåt. Kom ju självklart på då att jag behövde gå på toa men att komma upp själv ur soffan var inte äns på tal om. Jocke fick lyfta mig upp ur soffan och sedan hålla i mig i flera minuter innna jag kunde räta ut bena tillräkligt mycke för att kunna stå själv. Jocke fick till och med hjälpa mig ner och upp från toan. Bästa sättet att beskriva hur det var är att böja något åt fel håll. Det går helt enkelt inte.

När jocke for och jobbade så satt jag fast i soffan. Och någon sömn vart det inte precis. Minsta rörelse gjorde så himmla ont. När jocke väl kom hem från jobbet hade han med sig en helt underbar stor vacker bukett med alla mina favoritblommer. Mer än så till alla-hjärtans-dags firande vart det inte då jag var ganska orörlig och jocke som varit vaken halva natten somnade. Efter att jocke lagat en jättegod middag till mig så tog han med mig på akuten. Vart faktiskt förvånad över att jag fick komma in så fort. Först tog en sjuksyste blodtryck och sånt. Sen fick jag vänta i hundra år på att få träffa doktorn. Efter en snabb men ack så smärtsam undersökning så konstarterar doktorn att det bara är en överansträgning av musklerna och inget att oroa sig över för det var i alla fall inget ortopediskt ÄN! Kändes väldigt betrygande. Men han ville ändå ta blodprov. Så efter att tömt mig på 15 liter så får jag vänta en och en halv timme på svar. Dom hade typ kollat allt till och med levern. och jag hade jättesnälla värden. Är det någon som vet om det är samma sak som bra värden?

Men några dagars vila och några fler med smärtstillande och inflamationshämnade så vart det bra. Även om jag fortfarande känner mig stel i vänster ben.


Hade tänkt lägga ut en bild på min underbara bukett men den bilden finns på Jockes telefon så får lägga ut den när han kommer hem.