singbird

Fick ett fruktansvärt jobbigt samtal av mamma i idag. Dom hade tagit bort Alfons. Nog för att han var gammal. Men han var ju pigg och frisk. Men på grund utav en hjärnblödning så fanns det inte så mycket annat att göra.

Skulle göra vad som helst bara jag fick bråka om vem som ska få mest plats just nu. För att vara en sån liten hund så kunde han ta sjukt mycket plats. Han vart alltid så glad när jag kom hem. Att veta att du inte kommer att komma springandes för att hälsa när jag kommer hem nästa gång gör fruktansvärt ont.

Du har funnits där halva mitt liv. Och att du nu inte gör det går inte att beskriva med ord hur ont det gör. Du har haft ett bra liv.  Men jag vet att du kommer få det bättre nu. Enormt stora ytor att springa runt på hur mycket du vill och när du blir trött så kan du vila på ett stort vitt fluffigt moln.

 

 

Min älskade älskade underbara Alfons. Får försöka glädja mig med tanken på att du nu mår bra och att du sitter på det vita fluffiga molnet med dom andra och vakar över oss.