singbird

Hur kan man vara så lycklig men ändå känna som man vill... ja jag kommer inte på någon bra beskrivning på vad jag känner.

Ena stunden skrattar jag och nästa stund vill jag bara gå och gräva ner mig någonstans. En känsla jag får ibland som förtär mig inifrån. Egentligen så vet jag vart den kommer ifrån .I alla fall till viss del. (Ibland gör man saker som man tänker tillbaka på och undrar varför? Vad fan tänkte jag. Det var liksom inte värt det.) MEN det är inte bara det.

Sen är det otroligt jobbig att inte ha Jocke här. Bara med sin närvaro kan han få mig att glömma allt.

Den här vintern har varit jobbig. Sjukt jobbig. Dessa mardrömmar som hemsöker mig gör inte precis saken bättre. Denna ständiga ångest. Och känslan håller i sig flera dagar.



Jag tackar gudarna att du finns.
 Du lyser upp min tillvaro.
 Du är den orörliga klippan som skyddar mig mot stormar.
Du är den som får mig att börja leva igen. Du är som solen efter regnet.
Veronica Sörensen tack för att du finns