singbird

Nu är det gjort. Så fruktansvärt när jag satt mig i bilen och hon börjar skrika. Olidligt. Sen när vi går in till veterinären så sätter jag mig i väntrummet med Tilli medans mamma går och betalar. När jag hör hennes skrik så bara brister det. Tårarna bara tok rinner.

 När mamma betalat och så för vi gå in till ett rum och sitta där och vänta på en sköterska. Sen går vi in i ett rum dör vi ska byta bur. Precis som hon visste vad som var på gång. Först vägrar hon gå ur buren. Sen när jag tar upp henne vill hon inte släppa mig.

Att ta det där steget att lämna ifrån mig henne. Ni fattar inte. När jag lägger in hennes kudde i den andra buren tittar hon en gång på mig sen går hon in i buren och lägger sig. En sista blick på mig sen lägger hon sig till rätta. Precis som hon har accepterat det som ska hända.

Jag kan inte fatta att hon är borta. Jag kommer aldrig att få se henne igen. Hon kommer aldrig mer hoppa upp i mitt knä och lägga sig och sova. Hon kommer inte att sitta där bredvid mig på soffan när vi äter mat.

Jag fattar inte att hon är borta.

Vila i frid min älskade Tilli