Varför! Det är inte rättvist
Min älskade älskade älskade söta sak.
Hur kan en dag som börjat så bra ta en sån helomvändning.
Mamma kommer in i deras sovrum. Upptäcker att Tilli beter sig konstigt. Går runt sängen och upptäcker ett stort köttsår på magen. Knölarna har brist. Fräser och ryker till så fort mamma tar på magen. Efter ett samtal till en veterinär så berättar mamma den hemska nyheten för mig. Helt tomt i huvet. Springer upp och ser såret och ser hur ont hon har. Tårarna bara rinner.
Efter att varit och tränat Camp och handlat. Cirka 1 och halv timme senare så går jag upp och ropar på Tilli. Hon har gömt sig under sängen men kommer när hon hör mig. Innan jag ännes tar i henne ser jag att det har blivet värre. En kniv skär i mitt hjärta. Fruktansvärt att se henne lida. Jag tar upp henne och hon har feber. Hon är helt slut. Hon ligger helt slappt i min famn. FRUKTANSVÄRT. Min älskade lilla sötnos.
12 år! Fattar ni 12 år har jag haft henne. Hon var min. Min egna älskling. Vissa kanske tänker men hon var bara en katt. Ni kan aldrig förstå mitt förhållande till henne. Hon kom och möte mig i dörren när jag kom hem. Hon ville alltid sova hos mig. Hon kunde stå utanför min dörr och skrika och klösa på dörren när jag inte var hemma. Hur hon kunde följa mig som en skugga när jag var hemma. Det går inte att beskriva hur det känns att veta att imorgon kommer hon inte finnas mer...
Jag kan inte sluta gråta....
